Suck, jag sitter och tittar på gamla bilder och blir så bebis-sjuk. Det är en intensiv tid men ljuvlig, när barnen är så här små, som min minsting här på bilden. Nu när jag ser honom rasa här hemma med sin dagis-kompis, inser jag hur länge sedan det är, men när jag ser på bilden känns det som i går. Han hade alltid en otrolig förmåga att sova. Han sov som efter en klocka. Klockan kvart över ett till kvart i tre. Då sov han. Sedan somnade han tio på kvällen och vaknade klockan sju. Däremellan var han en pigg liten krabat. En solstråle, så glad. Han kunde skratta som ingen annan. Han är glad och livlig fortfarande. Så egentligen vill jag ju inte ha flera barn, bara just nu när jag tittar på den här bilden. Så blir jag så bebis-sjuk...
Jag har faktiskt kvar vaggan, bilbarnstolen och bebis-kläderna. Jag har helt enkelt inte hunnit rensa ut allt, eller så kanske jag inte har velat ha tid att rensa ur allt. Egentligen är det så fina saker att jag skulle kunna sälja dem till en bra slant. Samtidigt vill jag inte göra mig av med dem, jag måste lukta lite på dem, och fundera en gång till. Vill jag verkligen inte ha fler barn...? Hur vet man hur man vill göra?